Vart tar tiden vägen?

I dag är det drygt en månad sedan jag skrev sist. Livet snurrar på fort, vänner får barn en del t.o.m. två grattis!

Har funderat en del ja jag vet är bra på det. Jag har funderat på vad som driver oss människor till att baktala varandra. Är det något vi är bra på att ta upp när vi träffas förutom väder & jobb så är det att prata om andra människors misslyckanden eller deras framgång tyvärr på ett negativt sätt. Jag har bestämt mig för att bli bättre på detta område!

Hört i en idrottshall: Ledaren/tränaren till domarteamet innan match ska ni döma nästa match också? Den ena domaren svarar glatt: Javisst vadå? Ledaren: Tittar på domarna och ser ut som om han sålt smöret tappat pengarna och säger till den andra kollegan alltså du blåser ju inte för något. Den "glade" kollegan finner sig snabbt och säger jag vet jag ska ta det med honom så fort vi kommer in i omklädningsrummet. Ridå ner.

Hört på ett gym i omklädningsrummet: Två spegel raggare står vid, javisst spegeln. Den ene till den andre kolla jag har börjat få tvättbräda, den andre lite mera nyanserade killen har upptäckt att de inte längre är ensamma. Om du kallar det där för tvättbräda vad kallas då det där för säger han och pekar mot mig. Den andre: det är ett "ölpack". Den andre efter att ha idiot förklarat sin vän på ett för mig okänt språk sexpack det heter sexpack!
Ridå ner.

Tiden går fort och tiden läker sår men saknaden den består!

Nu är det snart tre månader sedan cancern tog vår kära mamma ifrån oss. Vi gör som du ville, fortsätter leva vi skrattar och har roligt tillsammans. Din sjukdom och bortgång har givit mig perspektiv på livet. Du och pappa har lärt mig att värdesätta familjen, släkt och vänner. Min tro ger mig hopp och just tro på att vi möts igen.