Idag träffade jag en kompis till min far i bastun efter träningen. När jag träffar människor som närmar sig sjuttio med ett sådant ungt sinne då blir jag glad. Dessutom var han vältränad. En uppmuntran till oss alla att det är aldrig för sent att börja.
Under träningen idag fick jag hjälp av en trevlig kille som är lika stor som en grizzlybjörn. Hans röst är ungefär lika klen som en kille i puberteten.(En ryssfemma eller dylikt för mkt kanske?)
Det är som det brukar vara när man ringer på hos någon som har hund oftast några skall sen tystnar det. När det väl tystnat är det oftast en trevlig större hund utan bekräftelse behov. Fortsätter det att skälla ja då kan man förbereda sig på att där inne är en golvmopp eller råtta i koppel (läs chiwawa).
Dagens ros till två hjälpsamma killar som på helt eget initiativ hjälpte mig att få loss min bil idag. Ni kommer bli belönade med fredagstårta!
Till sist lite humor om ni frågar mig..
Arrivederci/ Il nero piccolo segretario
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar